Jag är 23 ½ år, bor hemma hos mamma och pappa i en stad som jag älskar men som jag inte vill bo i.
Jag är för första gången i mitt liv arbetslös och vet inte vad jag ska göra av mitt liv.

Det jag vet är att jag vill flytta härifrån, gärna söderut.
Jag vill plugga, lära mig nya saker och leva studentliv.
Jag vill träffa nya människor och se världen.

Jag börjar på måndag med att plugga naturkunskap b på distans.
Läste igenom inlämningsuppgifterna idag, kändes skitsvårt. Laboration med rödkål?!
Och på en gång så gav jag upp och kände hur fan ska jag klara det här?!
Så som jag brukar känna när saker känns svårt.
Sen tänkte jag JÄVLAR Jannike! Du har alltid klarat allting galant som har med skolan att göra.
Du har alltid fått bra betyg och du är smart!!
Så det här kommer gå bra, så jävla bra.
Så ska jag alltid tänka med allt från och med NU!

Denna höst ska jag plugga 2 kurser, träna 4 ggr i veckan och komma i mitt livs form.
Jag ska umgås med underbara vänner här hemma och passa på att åka runt vårt avlånga land (och grannland) för att träffa alla fina människor jag känner i olika städer.
Jag ska njuta av att bo med mamma och pappa och bara 10 mil från lillebror.


Jag är trots allt bara 23½ år gammal jag bor hemma hos mamma och pappa och det är gratis!
Jag är arbetslös men det ger mig bara mer möjligheter att komma fram till vad jag vill av mitt liv och inget håller mig fast i denna stad som jag älskar men inte vill bo i..


Två sätt att se på saker, allt beroende på inställning. Kom ihåg det Jannike





På tåget hem från Oslo till en höst som jag inte vet vart den slutar..

Jag lever!!
När bomben smällde i Oslo idag så var jag på jobbet, cirka 6-7 km utanför själva centrum.
Jag var inne i barnehagen och dörrarna var stängda men jag hörde ändå en hög jävla smäll, vilket vi alla trodde var åska och tänkte inte mer på det.
Förrän vi en halvtimme senare fick höra vad som hänt.
Vi fick besked om krisberedning, att vi var tvungna att vara kvar på jobbet och kanske ha öppet hela natten utifall många föräldrar var tvungna att hoppa in och jobba.
Eftersom barnehagen jag jobbar på endast har barn vars föräldrar jobbar på rikshospitalet.
Men vi kom hem i tid, för det är i första hand ett annat sjukhus som tar hand om de skadade. Men skulle det ske något mer så kan vi bli utkallade i natt.

Regeringshuset ligger cirka 3-400 meter ifrån våran lägenhet och vi undrade innan  vi kom hem om vi skulle ha några glasrutor kvar. Men där vi bor märks det ingenting av det som har hänt.
Jag har själv inte gått ner och kollat på förödelsen men skulle jag vilja så tar det mig 3 minuter att komma dit.
Det känns så sjukt overkligt att bo och leva mitt uppe i det här.
Jag är förvånad över att jag inte är rädd och orolig, men jag antar att det är för att man inte riktigt fattat det än.
När jag får se det med egna ögon blir det nog annorlunda.
Är i alla fall väldigt glad över att alla mina nära och kära här klarade sig oskadda..

Idag så lämnade en stor del av mitt oslo liv staden för att gå vidare i sitt liv.
Max Oslo tid är över..
Om 3 veckor är det min och Johannas tur och efter det åker Jonas och Emil och det blir bara Sandra kvar.
Alla går vidare med sitt och vi kommer aldrig få den här tiden tillbaka.

Oslo är en märklig stad man flyttar hit, skaffar sig ett jobb, en lägenhet och ett gäng underbara vänner som man umgås väldigt intensivt med och man blir som en liten familj. Alla är i samma situation och man kommer varandra väldigt nära.

Att flytta till Oslo är det bästa jag någonsin har gjort, här har jag hittat underbara vänner som jag hoppas att jag aldrig tappar kontakten med. Men jag har framförallt hittat mig själv och lärt mig otroligt mycket.
När man bor här så är man hela tiden medveten om att det kommer att ta slut, här stannar man inte för alltid.
Jag vet inte alls vad jag vill med mitt liv, jag vet att mitt Oslo liv är över om cirka 2 veckor och just nu känns det  bra. Jag är färdig med Oslo, det är ändå inte samma sak längre..
Men vad jag ska göra av mitt liv återstår att se, jag är väldigt förvirrad och det enda jag vet är att jag måste se och göra nya saker. Jag vill inte bli kvar i det som en gång var.

Det regnar just nu och har gjort det ett tag, både vattendroppar och tårar.
Jag ligger i en tom dubbelsäng och alla minnen kommer till mig.
Max Fridell du är otroligt saknad och Oslo kommer aldrig mer bli detsamma.

Fy fan vilken dålig bloggare jag har blivit. Jag som trodde jag skulle ha all tid i världen att blogga nu när jag bor hemma. Men saken är den att jag jobbar 40 timmar i veckan och är rätt trött när jag kommer hem. Min lediga tid prioriterar jag till att träna, träna, träna och äta bra. Och självklart träffa trevligt folk.

Tänkte ägna detta blogginlägg till en gammal kär vän som jag i perioder umgås med så ofta jag kan och gärna flera gånger om dagen. Men i bland inget alls, som dom senaste 5 månaderna.
Denna vän har många namn men kan sammanfattas som träning.
När jag kom hem tisdag 7 mars så hade jag bestämt mig för att börja träna och äta bra igen och bli av med lite överflödigt till sommaren. Sagt och gjort onsdag 8 mars satte jag igång.
En sak ska ni veta gott folk, jag har som ni alla vet inte världens bästa disciplin eller motivation men när jag gett mig fan på att träna och leva sunt så gör jag det!

Numera så äter jag inget onyttigt måndag-freda,g käkar bra och mycket mat men inga kolhydrater.
På helgerna äter jag bra mat förutom om jag blir bjuden på mat eller om jag ska ut och äta. Jag unnar mig godis och chips eller pizza om jag känner för det.
Tränar gör jag varje dag och hellst flera gånger om dagen om jag är ledig.
Jag går, cyklar, styrketränar och åker skidor.

På onsdag har det gått 2 veckor och jag kan då redovisa hur det gått. Efter en vecka hade jag gått ner 1 kg och tappat 2 cm runt magen. Detta ska jag fortsätta med tills jag åker igen, men eftersom äta mer kolhydrater.

I övrigt mår jag fantastiskt bra nu när jag börjar komma i form igen, men förutom det så är saknaden till Oslo stor och jag tänker på alla där varje dag..
När jag vaknar på morgonen så är min första tanke, vad gör jag här varför är jag inte i Oslo?
Men jag är snart där igen och tills dess så ska jag träna träna träna för det mår jag bra av.

NU jävlar var det längesen jag skrev nånting i denna blogg, jag skyller på att jag inte hade tid innan jag åkte från Oslo och nu när jag kommit hem så har jag inte varit ett dugg motiverad till att skriva om mitt liv.
Det blir inget långt inlägg idag för mamma och pappas dator är från tidigt 2000-tal och inte vidare snabb.
Men i morgon är det iaf en vecka sen jag mot min vilja lämnade Oslo och åkte hem till Övik där jag numera bor hos mor och far i mitt gamla flickrum. Och jag jobbar på attityd som jag varit tjänstledig ifrån.

Detta har jag hunnit med sen sist jag skrev:
- Hade en grym sista helg i Oslo med myskväll hos Johanna på fredagen, Håkan Hellström konsert på lördagen, övernattningar och häng i mitt andra hem hela helgen. Måndagen spenderade jag på barnehagen och tog ett tårfyllt farväl för denna gång, som den crybaby jag är..
På måndagen käkade vi avskedstapas och drack några glas på bästa Delicatessen med bästa Marri, Johanna, Sandra, Jonas, Emil och Max.
-Kom hem tisdag kväll till Övik.
-Började jobba på onsdag.
-Började även mitt nya liv på onsdagen med att börja träna och äta bra. Har mätt och vägt mig, ska lägga upp allt här senare.
-Lämnat in min dator på lagning.
-Pratade med mina chefer på Torsdag och sa som det var att jag vill tillbaka till Oslo. Dom förstod mig och jag får åka iväg igen i slutet av april. Skriver mer om detta en annan dag.
-Tacos kväll med Miwa, Mikaela och Emmie i torsdags.
-Häng med alla slynorna samlade i fredags.
-Jobb, inflyttningsfest och utgång i lördags.

Mycket trevligt att få träffa vänner och familj här hemma, jag har saknat dom alla.
Mina tankar går till Oslo varenda dag, jag vet att jag ska tillbaka och att det inte är länge kvar.
Men det är där jag vill vara nu, inte bara sen. Utan nu!!

Men jag ska ta vara på tiden här hemma och njuta av att bo på lyshotell där maten är serverad och tvätten blir tvättad, sen ska jag bli smal som fan tills jag åker!

Ajöken

Børjade att fira denna helg med att umgås med bæsta Sandra och Johanna, vi kækade alldeles før mycket tacos, såg på svensk tv och en film. Trevligt som alltid med dessa damer.
Tog bussen hem från Johanna och øvernattade i mitt andra hem i en underbart skøn sæng.
Vaknade upp och drog ut på stan med Mary før att rasta visakortet lite och senare hem før att laga tacopaj och førbereda oss før kvællen.
På kvællen vankades næmligen Emils fødelsedagsfest med en massa hærligt folk gamla som nya ansikten.
Vi åt upp alla Jelloshots och Emil fick 2 heliumballonger av mig och Marri.
Jag gick ut med Sandra och møtte upp Johanna och Max och det gænget.
Idag ringde Sandra och væckte mig halv 10 och vi gick och åt frukost på Waynes, sen vidare till mitt andra hem før att heja fram Hellner till seger. Det gick ju inte riktigt som det skulle och Northug vann, det var bara att ta av sig hatten och erkænna sig besegrad før den enda norskan bland oss 5 svenskar som var dær.
Kul att nån var nøjd liksom!
Spenderade sedan resten av dagen i deras soffa, kækade pizza med Sandra och drog hem vid 7.

Det slog mig just att detta ær sista veckan før mig på barnehagen.
Fy fan vad jobbigt det kænns, om jag tillæt mig sjælv att gøra det så skulle jag kunna børja gråta nu.
Kænns verkligen skitjobbigt att åka hem.
Men jag længtar faktist innerligt efter att få træffa er alla næra och kæra dærhemma, jag behøver få træffa er och umgås det var allt før længesen nu.

Sen vill jag bara avsluta detta søndagsinlægg med att jag tror fan att jag ær synsk! På riktigt..

En helt vanlig torsdag liksom.
Det ær dagar som denna som gør att jag inte vill åka hem och læmna Oslo.
Låter kanske inte så mærkværdigt men hemma så går mina dagar runt likt ett hamsterhjul och det enda jag gør ær jobba, træna, sova och på helgerna umgås med mina vænner.
Vilket inte ær så bara, men det går inte att gøra lika spontant som hær..
Eller också så ær det bara jag som inte har viljan, MEN SKITSAMMA!!
Idag tex. så slutade jag 2, stannade kvar på jobbet en timme extra bara før att umgås med barnen på min førra avdelning och før att vænta in Max som slutade klockan 3. Bara før att jag gillar att vara på mitt jobb och før att det ær sjukt mycket roligare att gå hem med någon.
Vi tog trikken tillsammans med Fredrik till Oslo City och førdrev några timmar dær.
Kom hem och invæntade Marri sen satt vi igång och gjorde JelloShots till på lørdag, fick sedan før oss att baka værldens kaloribomb till snickerskaka.
Medans vi bakade kom vi på den brilljanta iden att dricka en øl eller två.
Vilket vi gjorde och fan jag vill inte flytta hærifrån!

En helt vanlig torsdag i Oslo

Igår morse vaknade jag i mitt andra hem och det var iskallt (inte kallare æn det brukar vara hær i mitt førsta hem, men ændå) jag gick på jobbet med Sandra kænde mig slø och hængig hela dagen.
Kom hem vid 15.00 somnade vid halv 4 och sov till 20.00 igår kvæll, såg lite webb tv somnade vid 10 och hostade mig igenom natten.
Nær jag vaknade av væckaren 06.30 i morse mådde jag pissdåligt!
Ændå øvervægde jag att gå på jobbet?!
Tog tillslut mitt førnuft tillfånga och stannade hemma.
Somnade om, vaknade klockan 12, inbillade mig sjælv att jag mådde bættre och bestæmde mig før att jobba imorgon.
Blev øvertalad av 2 av mina vænner/jobbarkompisar att stanna hemma en dag till før.
1. Jag hostar som fan.
2. Jag mår inte bra
3. Det ær irriterande med folk som kommer på jobbet fast dom ær sjuka.
4. Vad fan ær det att fundera øver Jannike???

Så jævla sant, så till slut så blir jag hemma i morgon ændå, drygt som fan kænns det eftersom det ligger 2 brudar och sover i køket som har jobbat natt. Jag vågar knappt gå på toa eller hæmta ett glas vatten, det ræcker med att jag hostar varannan minut. Men att pissa i en mugg i mitt och marris lilla rum och sen dricka upp det, dær går fan min græns. Tyværr så måste jag pissa och dricka før att øverleva. Jag hatar att bo trångt!!

Jag bokade hemresan idag tisdag 8 mars klockan 15.55 landar jag i Umeå.
Fråga inte mig hur det kænns, før jag vill inte prata om det.
Kollade æven på resor tillbaka hit, då blev jag lite gladare.

Ja jag ær på sjukt dåligt humør idag!
Jag vill vara på jobbet och sen baka kakor till Emil som fyller år idag och æta upp dom tillsammans med mænniskorna på Nordahl Bruns Gate (mitt andra hem).

Ligger just nu i den underbart sköna vita soffan på Nordahl Bruns gate 15 i Oslo, mitt andra hem.

Jag behøver sømn i en stor mjuk sæng och en stor kram!


I brist på annat så lægger jag mig på min tunna madrass på golvet och lyssnar på Lasse, han har alltid något klokt att komma med..

Har som vanligt haft en sjukt kul dag på jobbet med mycket skratt.
kækat korvstrognanof.
klippt Max.
och druckit rødvin.

Bra dag (som alltid) hær i Oslo.
Kan vi inte stoppa tiden?
Och på tal om tid så kom jag att tænka på mina budord som jag kommit på och som jag predikar før min underbara væn och roomie Marri.
Jag bjuder på dom innan godnatt, kanske kan dom hjælpa nån liksom.

1. I krig och kærlek ska man alltid tænka på sig sjælv
2. Allt vi har ær tid

Sådetså

Idag vaknade jag upp i en underbart skøn dubbelsæng tillsammans med Sandra och Jonas som jag jobbar med.
Dom bor cirka 5 minuter ifrån oss och har soffa, sængar, tv och riktigt køk. Men framførallt så bor det 5 grymma mænniskor dær som underhåller mig..
Så dær hænger jag mest hela tiden, natt som dag.

Gårdagen bjød på vad som skulle vara en lugn och skøn filmkvæll i ovannæmnda lægenhet, grabbarna drack øl och skulle ut och Sandra och jag skulle chilla.
Slutade med att grabbarna drog ut vid 1 och Sandra ville ut och dansa, jag var sjukt otaggad men som den goda vænnen man ær så måste man ju stælla upp ibland.
Slutade dock med att vi drog ner till Karl Johan letade upp Jonas och Per før att få en nyckel till lægenheten, kom på att det var onødigt att ta en taxi så sent før att hinna vara ute max en timme. Så vi gick hem till dom, men innan så gjorde vi ett stopp på en sunkig pub/utestælle. Køpte 2 glas vin svepte ett av dom och tog med det andra och gick hem och koste oss.


Annars så tog Sandra och jag en runda på stan idag i det fina vædret och rastade våra visa kort.
Det var vælbehøvligt!

Ænda sen jag børjade jobba på mitt nuvarande jobb och lærde kænna folket dær, så har Oslo sakta men sækert børjat førændras i mina øgon. Till det bættre såklart!
Nær jag skulle åka hem øver jul så ville jag verkligen inte åka hem æven fast jag visste att en och en halv vecka senare skulle jag vara tillbaka hær.
2 månader till i denna underbara stad på mitt underbara jobb med mina grymma vænner, kændes kanon och som en lagom tid.
Nu nær det børjar nærma sig hemresa igen så får jag værldens ångest, jag vill verkligen inte læmna det jag har hær.
Eller om jag ska vara ærlig så børjade jag gruva mig før att åka hærifrån redan då jag kom hit 30 december.
Missførstå mig rætt, jag vill absolut komma hem och træffa alla och jobba på attityd och ta hand om mina kunder.
Men vad vill jag med mitt liv? Och vad ær bæst før mig?

Jag har så jævla svårt att inte tænka på alla andra føre mig sjælv, på gott och ont.
Som dom sæger på barnehagen, det ær ditt liv Jannike som du ska leva, ingen annan..
Så jævla rætt men ændå kan jag inte låta bli att tænka på alla dær hemma som vill att jag ska komma hem.
Jag væger før och nackdelar fram och tillbaka och Oslo væger oftast øver. Men likt førbannat så tvekar jag!

Igår så ringde jag mina fina chefer på attityd och sa som det var att jag mår riktigt dåligt øver det hær och att jag inte vet om jag kommer stanna hemma særskilt længe.
Som vanligt så var dom vældigt førstående och vill bara mitt bæsta, det kændes skønt att droppa bomben och inte behøva kænna att "jag går bakom ryggen" på dom..

Så nu ær det upp till mig att fundera tills jag kommer hem 6 mars, jobba några dagar och kænna efter hur min framtid ska bli.
Det som talar mest før Oslo i sommar førutom staden, alla underbara vænner hær, møjligheterna och jobbet i sig ær att jobbar jag hær i sommar så kommer jag få vara ute hela dagarna aldrig jobba helger och aldrig sluta senare æn 5. Så æven om jag jobbar hela sommaren vilket jag kommer gøra om jag ær hær, så kommer det kænnas som værldens semester.
Aja den som lever får se.
Nu vet ni alla som læser min blogg och hoppas att jag ska komma hem før gott till Ørnskøldsvik.

Det kænns tungt men jag ær fan vuxen nu och måste kunna bestæmma øver mitt liv, før vem ska annars gøra det?

Idag har jag stickat på min lunch och medans barnen sov, kom typ 4 cm på 1,5 timme men ændå.
Det blev fult från børjan och det kommer som bæst kunna bli en dockhalsduk,  men kul att se att man fortfarande minns någonting från det man lærde sig i høgstadiet.
Jag ær fan en naturbegåvning tror jag eftersom jag till och med gjorde maskorna sjælv, vilket jag aldrig gjort førut!
Det du mamma!
Funderar på att bli en hobby stickare så hær på ældre dar, men det får bli hemma i øvik før hær har jag inte tid med sånt trams.

På tal om Øvik så ringde jag ett samtal dit idag som jag gruvat mig før hela veckan.
Vad det handlar om skriver jag ett længre inlægg om i helgen, men det kænns så jævla skønt att vara ærlig mot dom dær hemma. Æven om klumpen i magen fortfarande finns kvar, så minskade den rejælt.
Nu ær det upp till mig att tænka, tænka på mig .