jannikesjolander

Jag är 23 ½ år, bor hemma hos mamma och pappa i en stad som jag älskar men som jag inte vill bo i.
Jag är för första gången i mitt liv arbetslös och vet inte vad jag ska göra av mitt liv.

Det jag vet är att jag vill flytta härifrån, gärna söderut.
Jag vill plugga, lära mig nya saker och leva studentliv.
Jag vill träffa nya människor och se världen.

Jag börjar på måndag med att plugga naturkunskap b på distans.
Läste igenom inlämningsuppgifterna idag, kändes skitsvårt. Laboration med rödkål?!
Och på en gång så gav jag upp och kände hur fan ska jag klara det här?!
Så som jag brukar känna när saker känns svårt.
Sen tänkte jag JÄVLAR Jannike! Du har alltid klarat allting galant som har med skolan att göra.
Du har alltid fått bra betyg och du är smart!!
Så det här kommer gå bra, så jävla bra.
Så ska jag alltid tänka med allt från och med NU!

Denna höst ska jag plugga 2 kurser, träna 4 ggr i veckan och komma i mitt livs form.
Jag ska umgås med underbara vänner här hemma och passa på att åka runt vårt avlånga land (och grannland) för att träffa alla fina människor jag känner i olika städer.
Jag ska njuta av att bo med mamma och pappa och bara 10 mil från lillebror.


Jag är trots allt bara 23½ år gammal jag bor hemma hos mamma och pappa och det är gratis!
Jag är arbetslös men det ger mig bara mer möjligheter att komma fram till vad jag vill av mitt liv och inget håller mig fast i denna stad som jag älskar men inte vill bo i..


Två sätt att se på saker, allt beroende på inställning. Kom ihåg det Jannike





På tåget hem från Oslo till en höst som jag inte vet vart den slutar..

Jag lever!!
När bomben smällde i Oslo idag så var jag på jobbet, cirka 6-7 km utanför själva centrum.
Jag var inne i barnehagen och dörrarna var stängda men jag hörde ändå en hög jävla smäll, vilket vi alla trodde var åska och tänkte inte mer på det.
Förrän vi en halvtimme senare fick höra vad som hänt.
Vi fick besked om krisberedning, att vi var tvungna att vara kvar på jobbet och kanske ha öppet hela natten utifall många föräldrar var tvungna att hoppa in och jobba.
Eftersom barnehagen jag jobbar på endast har barn vars föräldrar jobbar på rikshospitalet.
Men vi kom hem i tid, för det är i första hand ett annat sjukhus som tar hand om de skadade. Men skulle det ske något mer så kan vi bli utkallade i natt.

Regeringshuset ligger cirka 3-400 meter ifrån våran lägenhet och vi undrade innan  vi kom hem om vi skulle ha några glasrutor kvar. Men där vi bor märks det ingenting av det som har hänt.
Jag har själv inte gått ner och kollat på förödelsen men skulle jag vilja så tar det mig 3 minuter att komma dit.
Det känns så sjukt overkligt att bo och leva mitt uppe i det här.
Jag är förvånad över att jag inte är rädd och orolig, men jag antar att det är för att man inte riktigt fattat det än.
När jag får se det med egna ögon blir det nog annorlunda.
Är i alla fall väldigt glad över att alla mina nära och kära här klarade sig oskadda..

Idag så lämnade en stor del av mitt oslo liv staden för att gå vidare i sitt liv.
Max Oslo tid är över..
Om 3 veckor är det min och Johannas tur och efter det åker Jonas och Emil och det blir bara Sandra kvar.
Alla går vidare med sitt och vi kommer aldrig få den här tiden tillbaka.

Oslo är en märklig stad man flyttar hit, skaffar sig ett jobb, en lägenhet och ett gäng underbara vänner som man umgås väldigt intensivt med och man blir som en liten familj. Alla är i samma situation och man kommer varandra väldigt nära.

Att flytta till Oslo är det bästa jag någonsin har gjort, här har jag hittat underbara vänner som jag hoppas att jag aldrig tappar kontakten med. Men jag har framförallt hittat mig själv och lärt mig otroligt mycket.
När man bor här så är man hela tiden medveten om att det kommer att ta slut, här stannar man inte för alltid.
Jag vet inte alls vad jag vill med mitt liv, jag vet att mitt Oslo liv är över om cirka 2 veckor och just nu känns det  bra. Jag är färdig med Oslo, det är ändå inte samma sak längre..
Men vad jag ska göra av mitt liv återstår att se, jag är väldigt förvirrad och det enda jag vet är att jag måste se och göra nya saker. Jag vill inte bli kvar i det som en gång var.

Det regnar just nu och har gjort det ett tag, både vattendroppar och tårar.
Jag ligger i en tom dubbelsäng och alla minnen kommer till mig.
Max Fridell du är otroligt saknad och Oslo kommer aldrig mer bli detsamma.

Fy fan vilken dålig bloggare jag har blivit. Jag som trodde jag skulle ha all tid i världen att blogga nu när jag bor hemma. Men saken är den att jag jobbar 40 timmar i veckan och är rätt trött när jag kommer hem. Min lediga tid prioriterar jag till att träna, träna, träna och äta bra. Och självklart träffa trevligt folk.

Tänkte ägna detta blogginlägg till en gammal kär vän som jag i perioder umgås med så ofta jag kan och gärna flera gånger om dagen. Men i bland inget alls, som dom senaste 5 månaderna.
Denna vän har många namn men kan sammanfattas som träning.
När jag kom hem tisdag 7 mars så hade jag bestämt mig för att börja träna och äta bra igen och bli av med lite överflödigt till sommaren. Sagt och gjort onsdag 8 mars satte jag igång.
En sak ska ni veta gott folk, jag har som ni alla vet inte världens bästa disciplin eller motivation men när jag gett mig fan på att träna och leva sunt så gör jag det!

Numera så äter jag inget onyttigt måndag-freda,g käkar bra och mycket mat men inga kolhydrater.
På helgerna äter jag bra mat förutom om jag blir bjuden på mat eller om jag ska ut och äta. Jag unnar mig godis och chips eller pizza om jag känner för det.
Tränar gör jag varje dag och hellst flera gånger om dagen om jag är ledig.
Jag går, cyklar, styrketränar och åker skidor.

På onsdag har det gått 2 veckor och jag kan då redovisa hur det gått. Efter en vecka hade jag gått ner 1 kg och tappat 2 cm runt magen. Detta ska jag fortsätta med tills jag åker igen, men eftersom äta mer kolhydrater.

I övrigt mår jag fantastiskt bra nu när jag börjar komma i form igen, men förutom det så är saknaden till Oslo stor och jag tänker på alla där varje dag..
När jag vaknar på morgonen så är min första tanke, vad gör jag här varför är jag inte i Oslo?
Men jag är snart där igen och tills dess så ska jag träna träna träna för det mår jag bra av.

NU jävlar var det längesen jag skrev nånting i denna blogg, jag skyller på att jag inte hade tid innan jag åkte från Oslo och nu när jag kommit hem så har jag inte varit ett dugg motiverad till att skriva om mitt liv.
Det blir inget långt inlägg idag för mamma och pappas dator är från tidigt 2000-tal och inte vidare snabb.
Men i morgon är det iaf en vecka sen jag mot min vilja lämnade Oslo och åkte hem till Övik där jag numera bor hos mor och far i mitt gamla flickrum. Och jag jobbar på attityd som jag varit tjänstledig ifrån.

Detta har jag hunnit med sen sist jag skrev:
- Hade en grym sista helg i Oslo med myskväll hos Johanna på fredagen, Håkan Hellström konsert på lördagen, övernattningar och häng i mitt andra hem hela helgen. Måndagen spenderade jag på barnehagen och tog ett tårfyllt farväl för denna gång, som den crybaby jag är..
På måndagen käkade vi avskedstapas och drack några glas på bästa Delicatessen med bästa Marri, Johanna, Sandra, Jonas, Emil och Max.
-Kom hem tisdag kväll till Övik.
-Började jobba på onsdag.
-Började även mitt nya liv på onsdagen med att börja träna och äta bra. Har mätt och vägt mig, ska lägga upp allt här senare.
-Lämnat in min dator på lagning.
-Pratade med mina chefer på Torsdag och sa som det var att jag vill tillbaka till Oslo. Dom förstod mig och jag får åka iväg igen i slutet av april. Skriver mer om detta en annan dag.
-Tacos kväll med Miwa, Mikaela och Emmie i torsdags.
-Häng med alla slynorna samlade i fredags.
-Jobb, inflyttningsfest och utgång i lördags.

Mycket trevligt att få träffa vänner och familj här hemma, jag har saknat dom alla.
Mina tankar går till Oslo varenda dag, jag vet att jag ska tillbaka och att det inte är länge kvar.
Men det är där jag vill vara nu, inte bara sen. Utan nu!!

Men jag ska ta vara på tiden här hemma och njuta av att bo på lyshotell där maten är serverad och tvätten blir tvättad, sen ska jag bli smal som fan tills jag åker!

Ajöken

Børjade att fira denna helg med att umgås med bæsta Sandra och Johanna, vi kækade alldeles før mycket tacos, såg på svensk tv och en film. Trevligt som alltid med dessa damer.
Tog bussen hem från Johanna och øvernattade i mitt andra hem i en underbart skøn sæng.
Vaknade upp och drog ut på stan med Mary før att rasta visakortet lite och senare hem før att laga tacopaj och førbereda oss før kvællen.
På kvællen vankades næmligen Emils fødelsedagsfest med en massa hærligt folk gamla som nya ansikten.
Vi åt upp alla Jelloshots och Emil fick 2 heliumballonger av mig och Marri.
Jag gick ut med Sandra och møtte upp Johanna och Max och det gænget.
Idag ringde Sandra och væckte mig halv 10 och vi gick och åt frukost på Waynes, sen vidare till mitt andra hem før att heja fram Hellner till seger. Det gick ju inte riktigt som det skulle och Northug vann, det var bara att ta av sig hatten och erkænna sig besegrad før den enda norskan bland oss 5 svenskar som var dær.
Kul att nån var nøjd liksom!
Spenderade sedan resten av dagen i deras soffa, kækade pizza med Sandra och drog hem vid 7.

Det slog mig just att detta ær sista veckan før mig på barnehagen.
Fy fan vad jobbigt det kænns, om jag tillæt mig sjælv att gøra det så skulle jag kunna børja gråta nu.
Kænns verkligen skitjobbigt att åka hem.
Men jag længtar faktist innerligt efter att få træffa er alla næra och kæra dærhemma, jag behøver få træffa er och umgås det var allt før længesen nu.

Sen vill jag bara avsluta detta søndagsinlægg med att jag tror fan att jag ær synsk! På riktigt..

En helt vanlig torsdag liksom.
Det ær dagar som denna som gør att jag inte vill åka hem och læmna Oslo.
Låter kanske inte så mærkværdigt men hemma så går mina dagar runt likt ett hamsterhjul och det enda jag gør ær jobba, træna, sova och på helgerna umgås med mina vænner.
Vilket inte ær så bara, men det går inte att gøra lika spontant som hær..
Eller också så ær det bara jag som inte har viljan, MEN SKITSAMMA!!
Idag tex. så slutade jag 2, stannade kvar på jobbet en timme extra bara før att umgås med barnen på min førra avdelning och før att vænta in Max som slutade klockan 3. Bara før att jag gillar att vara på mitt jobb och før att det ær sjukt mycket roligare att gå hem med någon.
Vi tog trikken tillsammans med Fredrik till Oslo City och førdrev några timmar dær.
Kom hem och invæntade Marri sen satt vi igång och gjorde JelloShots till på lørdag, fick sedan før oss att baka værldens kaloribomb till snickerskaka.
Medans vi bakade kom vi på den brilljanta iden att dricka en øl eller två.
Vilket vi gjorde och fan jag vill inte flytta hærifrån!

En helt vanlig torsdag i Oslo

Igår morse vaknade jag i mitt andra hem och det var iskallt (inte kallare æn det brukar vara hær i mitt førsta hem, men ændå) jag gick på jobbet med Sandra kænde mig slø och hængig hela dagen.
Kom hem vid 15.00 somnade vid halv 4 och sov till 20.00 igår kvæll, såg lite webb tv somnade vid 10 och hostade mig igenom natten.
Nær jag vaknade av væckaren 06.30 i morse mådde jag pissdåligt!
Ændå øvervægde jag att gå på jobbet?!
Tog tillslut mitt førnuft tillfånga och stannade hemma.
Somnade om, vaknade klockan 12, inbillade mig sjælv att jag mådde bættre och bestæmde mig før att jobba imorgon.
Blev øvertalad av 2 av mina vænner/jobbarkompisar att stanna hemma en dag till før.
1. Jag hostar som fan.
2. Jag mår inte bra
3. Det ær irriterande med folk som kommer på jobbet fast dom ær sjuka.
4. Vad fan ær det att fundera øver Jannike???

Så jævla sant, så till slut så blir jag hemma i morgon ændå, drygt som fan kænns det eftersom det ligger 2 brudar och sover i køket som har jobbat natt. Jag vågar knappt gå på toa eller hæmta ett glas vatten, det ræcker med att jag hostar varannan minut. Men att pissa i en mugg i mitt och marris lilla rum och sen dricka upp det, dær går fan min græns. Tyværr så måste jag pissa och dricka før att øverleva. Jag hatar att bo trångt!!

Jag bokade hemresan idag tisdag 8 mars klockan 15.55 landar jag i Umeå.
Fråga inte mig hur det kænns, før jag vill inte prata om det.
Kollade æven på resor tillbaka hit, då blev jag lite gladare.

Ja jag ær på sjukt dåligt humør idag!
Jag vill vara på jobbet och sen baka kakor till Emil som fyller år idag och æta upp dom tillsammans med mænniskorna på Nordahl Bruns Gate (mitt andra hem).

Ligger just nu i den underbart sköna vita soffan på Nordahl Bruns gate 15 i Oslo, mitt andra hem.

Jag behøver sømn i en stor mjuk sæng och en stor kram!


I brist på annat så lægger jag mig på min tunna madrass på golvet och lyssnar på Lasse, han har alltid något klokt att komma med..

Har som vanligt haft en sjukt kul dag på jobbet med mycket skratt.
kækat korvstrognanof.
klippt Max.
och druckit rødvin.

Bra dag (som alltid) hær i Oslo.
Kan vi inte stoppa tiden?
Och på tal om tid så kom jag att tænka på mina budord som jag kommit på och som jag predikar før min underbara væn och roomie Marri.
Jag bjuder på dom innan godnatt, kanske kan dom hjælpa nån liksom.

1. I krig och kærlek ska man alltid tænka på sig sjælv
2. Allt vi har ær tid

Sådetså

Idag vaknade jag upp i en underbart skøn dubbelsæng tillsammans med Sandra och Jonas som jag jobbar med.
Dom bor cirka 5 minuter ifrån oss och har soffa, sængar, tv och riktigt køk. Men framførallt så bor det 5 grymma mænniskor dær som underhåller mig..
Så dær hænger jag mest hela tiden, natt som dag.

Gårdagen bjød på vad som skulle vara en lugn och skøn filmkvæll i ovannæmnda lægenhet, grabbarna drack øl och skulle ut och Sandra och jag skulle chilla.
Slutade med att grabbarna drog ut vid 1 och Sandra ville ut och dansa, jag var sjukt otaggad men som den goda vænnen man ær så måste man ju stælla upp ibland.
Slutade dock med att vi drog ner till Karl Johan letade upp Jonas och Per før att få en nyckel till lægenheten, kom på att det var onødigt att ta en taxi så sent før att hinna vara ute max en timme. Så vi gick hem till dom, men innan så gjorde vi ett stopp på en sunkig pub/utestælle. Køpte 2 glas vin svepte ett av dom och tog med det andra och gick hem och koste oss.


Annars så tog Sandra och jag en runda på stan idag i det fina vædret och rastade våra visa kort.
Det var vælbehøvligt!

Ænda sen jag børjade jobba på mitt nuvarande jobb och lærde kænna folket dær, så har Oslo sakta men sækert børjat førændras i mina øgon. Till det bættre såklart!
Nær jag skulle åka hem øver jul så ville jag verkligen inte åka hem æven fast jag visste att en och en halv vecka senare skulle jag vara tillbaka hær.
2 månader till i denna underbara stad på mitt underbara jobb med mina grymma vænner, kændes kanon och som en lagom tid.
Nu nær det børjar nærma sig hemresa igen så får jag værldens ångest, jag vill verkligen inte læmna det jag har hær.
Eller om jag ska vara ærlig så børjade jag gruva mig før att åka hærifrån redan då jag kom hit 30 december.
Missførstå mig rætt, jag vill absolut komma hem och træffa alla och jobba på attityd och ta hand om mina kunder.
Men vad vill jag med mitt liv? Och vad ær bæst før mig?

Jag har så jævla svårt att inte tænka på alla andra føre mig sjælv, på gott och ont.
Som dom sæger på barnehagen, det ær ditt liv Jannike som du ska leva, ingen annan..
Så jævla rætt men ændå kan jag inte låta bli att tænka på alla dær hemma som vill att jag ska komma hem.
Jag væger før och nackdelar fram och tillbaka och Oslo væger oftast øver. Men likt førbannat så tvekar jag!

Igår så ringde jag mina fina chefer på attityd och sa som det var att jag mår riktigt dåligt øver det hær och att jag inte vet om jag kommer stanna hemma særskilt længe.
Som vanligt så var dom vældigt førstående och vill bara mitt bæsta, det kændes skønt att droppa bomben och inte behøva kænna att "jag går bakom ryggen" på dom..

Så nu ær det upp till mig att fundera tills jag kommer hem 6 mars, jobba några dagar och kænna efter hur min framtid ska bli.
Det som talar mest før Oslo i sommar førutom staden, alla underbara vænner hær, møjligheterna och jobbet i sig ær att jobbar jag hær i sommar så kommer jag få vara ute hela dagarna aldrig jobba helger och aldrig sluta senare æn 5. Så æven om jag jobbar hela sommaren vilket jag kommer gøra om jag ær hær, så kommer det kænnas som værldens semester.
Aja den som lever får se.
Nu vet ni alla som læser min blogg och hoppas att jag ska komma hem før gott till Ørnskøldsvik.

Det kænns tungt men jag ær fan vuxen nu och måste kunna bestæmma øver mitt liv, før vem ska annars gøra det?

Idag har jag stickat på min lunch och medans barnen sov, kom typ 4 cm på 1,5 timme men ændå.
Det blev fult från børjan och det kommer som bæst kunna bli en dockhalsduk,  men kul att se att man fortfarande minns någonting från det man lærde sig i høgstadiet.
Jag ær fan en naturbegåvning tror jag eftersom jag till och med gjorde maskorna sjælv, vilket jag aldrig gjort førut!
Det du mamma!
Funderar på att bli en hobby stickare så hær på ældre dar, men det får bli hemma i øvik før hær har jag inte tid med sånt trams.

På tal om Øvik så ringde jag ett samtal dit idag som jag gruvat mig før hela veckan.
Vad det handlar om skriver jag ett længre inlægg om i helgen, men det kænns så jævla skønt att vara ærlig mot dom dær hemma. Æven om klumpen i magen fortfarande finns kvar, så minskade den rejælt.
Nu ær det upp till mig att tænka, tænka på mig .

Igår fick jag brev från Sverige!
Alltid lika kul att få något annat æn rækninar, denna gång var det från værldens søtaste frøken Emmie med familj.
I brevet låg ett mæstrverk till teckning signerat Emmie Gustafsson 2 år och 7 månader cirka.
Och ett fint kort med en ny berlock till armbandet jag fick av henne julklapp.
I julas fick jag ett hjærta till armbandet før att hon tycker om mig, en prinsesskrona før att vi brukar leka prinsessa och ett peace mærke før att hennes mor tyckte att det passade mig :p
Denna gång fick jag en converse sko som kommer pryda min arm, motiveringen læt -før att jag alltid har converseskor. Men jag tror faktist att det har lite att gøra med att det var just converseskor lillgumman fick av mig på sin 1-årsdag :)

Tack så hemskt mycket æn en gång, jag saknar er familjen Gustafsson/Karlsson

Ursækta dålig uppdatering.

Men i torsdags var dagen kommen, min enda 23-års dag i detta liv. Som några av er redan vet så børjade jag ålders noja redan på min 20-års dag.
Dagen børjar med att chefen på barnehagen sjunger norska fødelsedagssången nær jag kommer till jobbet før mig tillsammans med några barn. Sedan så får jag gratulationer och kramar av alla underbara på jobbet och dagen flyter på bra, det ær rætt kul att fylla år i Norge faktist.
På lunchen så går jag øver till min førra avdelning och bjuder barnen på muffins och dom sjunger också før mig underbara barn. Och glada blev dom øver att få kæka muffins.

Slutar halv 4 och ska på kvællen ha lite kalas før mina nærmaste vænner Johanna, Sandra, Max, Jonas och Marri såklart. Inser ganska snabbt att jag tagit mig lite vatten øver huvudet nær jag både ska gøra tacos och baka en passionsfrukts cheesecake.
Tacos ær ju nemas problemas. Men cheesecake fy fan! Ett tips bara gør inte en cheesecake som du aldrig tidigare gjort førut om du ær stressad och om du inte i førvæg køpt viktiga ingredienser som dessutom ær omøjliga att få tag på i Norge.
Passionsfrukts cheesecake var det ja, passionsfrukt var jag tvungen att åka øver halva Oslo før att hitta.
Men till slut så kan jag åka hem och kan børja preppa ett fødelsedags firande før førsta gången ensam.
Jag tackar høgre makter før att jag har Marri som hjælpte mig.

Gelatinpulver liksom?! Varfør fick man inte læra sig på hemkunskapen hur det funkar? Hade varit till stor hjælp Karin kan jag sæga!
Men till slut så fick vi till det och kakan blev helt godkænd.
Vi hade en trevlig kvæll och jag fick værldens finaste presenter av mina vænner.
Ett fotoalbum av Marri med bilder på oss från vår tid hær i Oslo, kanske det finaste jag nånsin fått. 
Sen fick jag presentkort på valfri behandling på ett spa typ hær i Oslo av Johanna, Sandra, Max och Jonas. Dessa omtænksamma mænniskor tænkte att min satans rygg behøver en massage. Vilket dom har helt rætt i.
Kvællen avslutades med att vi kollade på gamla bilder på mig från gymnasiet på bilddagboken. Skulle visa Max och Johanna min fantasiska hockefrilla jag hade på den tiden.
Det slutade med att vi alla låg och græt på golvet av skratt och jag kan sæga er kæra læsare att efter att ha sett vissa bilder ær jag glad att læmnat den tiden bakom mig och faktist ær 23 år!

Tack alla inblandade kunde inte haft en bættre fødelsedag, tack æven alla fina vænner och familjen hemma som  kom ihåg mig och skickade sms och ringde. Det værmde verkligen och jag ønskar att ni kunde fått smaka lite cheesecake ni också.

I fredags var det fest hemma hos oss och nær jag och mamma hade vårat obligatoriska samtal på morgonen så påminde hon mig om att jag var 23 nu och att man då skulle vara mogen och inte bli før full.
Lyckades utomordentligt bra med det faktist och hade en skitkul kvæll med fullt øs i våran lægenhet, utan utgång och utan att decka eller førstøra någon værdefull ægodel!

Jag må vara 23 nu och kanske så blev jag dærmed också en mogen ung kvinna (fan vad fult det dær læt).
Jag ska fortfarande festa och bli skitfull, men mammas ord kommer ringa i bakhuvudet och jag har insett att jag inte ær 18 længre på gott och ont.
Må så vara men det hær ska fan bli ett fantastiskt år och jag ska gøra det som ær bæst før mig och som får mig att må bra. Jag ska rocka 2011 det 23-e året i mitt liv ska bli mitt bæsta.
Ålder ær bara en siffra och som min kloka bæsta væn Kajsa just skrev till mig, vi ær eviga ungdomar..
Læt fantastiskt..


Jannike Sjølander 23 år, i Oslo Norge værldens bæsta plats

Jannike Sjölander Fan vad snygg moppe du har! Ska vi knulla?

• • 

    Maricel Eriksson ja jag ska bara smyga in i ditt hus när ingen öppnar dörren.

    
    
  • 

    Jannike Sjölander okej, men har inte du en nyckel till mitt hus ?

    
    
  • 

    Maricel Eriksson jo... men det behöver inte du veta.

    
    
  • 

    Jannike Sjölander men det blir ju inte lika spännande då

    
    
  • 

    Maricel Eriksson jag kan glömma nyckeln hemma.

    
    
  • 

    Jannike Sjölander kan du inte svälja den istället. den lär ju hinna komma ut lagomt tills du är hemma från prag och i helgen behöver du den ju inte. mer spänning i vardagen wuuhuu

    
    
  • 

    Maricel Eriksson nu snackar vi utmaning!!

    
    
  • 

    Jannike Sjölander ja utmanar du? eller är du en fegis?

    
    
  • 

    Maricel Eriksson utmaningen är tagen! men först. vill du åka på min moped? eller är det för upphetsande för dig? jag menar. då den är så snygg?

    
    
  • 

    Jannike Sjölander om jag vågar åka på din moppe? vågar du svälja nyckeln undrar jag ?

    
    
  • 

    Maricel Eriksson ge mig en flaska minttu så gör jag allt du ber mig om.

    
    
  • 

    Jannike Sjölander minttun måste vi nog tanka moppen med. men duger fish ?

    
    
  • 

    Maricel Eriksson crap. nej det gör ju inte det längre tydligen. har fått avsmak på fish. men okej. ett smisk på rumpan & om du åker med mig på min moped runt kvarteret så sväljer jag nyckeln för dig. kan inte lova att den kommer ut igen bara. jag ska ju till prag du vet.

    
    
  • 

    Jannike Sjölander okej men en smisk kan du få (igen). runt kvarteret känns ju nästan lite för mesigt för mig. men jag förstår om du inte är så haj på att växla moppen längre. men skiter gör man väll i prag också ?

    
    
  • 

    Maricel Eriksson nej tydligen så slutade dom med det 1989 pga av föroreningar i staden. så jag får helt enkelt lov att plugga igen nu i tre dagar. men det ska nog gå bra. jag är rätt van. men en smisk & en tur på mopeden . shit. jag skakar av längtan.

    
    
  • 

    Jannike Sjölander okej jag önskar att jag också fick åka till prag. om du inte hittar nån gammal vinkork här nånstans i hörnen så köpte jag morötter idag? kan vara nått?! ja jag med it's a date !

    
    
  • 

    Maricel Eriksson nej. hittar inget i hörnen. det är för mycket damm. lånade faktiskt en morot idag bara för att värma upp lite inför helgen. la tillbaka den i kylskåpet efteråt. tack för lånet förresten. tur du skalade den moroten du åt förut. jag glömde skölja den.

    
    
  • 

    Jannike Sjölander ha? seriöst den lilla fjantiga moroten? woooow marri bra jobbat! höhö. förresten tyckte den var lite brun. men just det ja det är ju bruna bananer man kan äta.. shit happens

    
    
  • 

    Maricel Eriksson tack ;) jag gjorde mitt bästa. lämna den där gigantiska squashen du hade. kände att jag inte är på din nivå riktigt än.

    
    
  • 

    Maricel Eriksson och du.. shit happend!!

    
    
  • 

    Jannike Sjölander var det därför jag var tvungen att köpa nytt toapapper idag ?? tyckte väll att det tog slut fort

    
    
  • 

    Jannike Sjölander squash är till för att ätas. seriöst marri nu tyckte jag du börjar spåra ut lite!

    
    
  • 

    Maricel Eriksson ja.. lite därför. är lite ledsen över att vi inte investerar i lambi. jag spårar alltid ut! du bör veta detta ;)

    
    
  • 

    Jannike Sjölander nu tycker jag vi slutar den här diskussionen medans vi fortfarande har hedern i behåll. tack för underhållningen rockstar. wrooom wrooooom

    
    
  • 

    Maricel Eriksson Du är alltid klok. :) vi ses ute på mopeden. YIHA!

    
    

Igår var min sista dag på avdelning Blåbær som jag jobbar på sen den 27 oktober 2010. En avdelning med roliga arbetskompisar och værldens bæsta barn.
På måndag flyttar jag cirka 10 meter till avdelning Tyttebær. Det blir spænnande och jag ær glad så længe jag får vara kvar på barnehagen som ær værldens bæsta arbetsplats.
I alla fall så kændes det inte alls særskilt jobbigt igår med tanke på att det var sista dagen på Blåbær, jag menar jag skulle ju inte sluta helt.
Efter att barnen ætit lunch så kækar vi boller som Nina lagat før att det ær min sista dag, sen sæger Nina till barnen att det hær ær sista dagen før Jannike hær och att dom vill tacka mig før det typ. Sen går hon och hæmtar ett stort a3 papper vikt på mitten som det står "jannike sina barn på Blåbær" och inuti så har dom klistrat in kort på alla barnen.
Då jag øppnar och kollar så børjar en tår att leta sig fram ur øgonvrån. Mina fina barn!!

Inte nog med det så kommer hon med en stor lila påse med 2 ljuslyktor, ett paket fina værmeljus, en mugg och java løsviktskaffe. Då kommer crybabyn fram alltså.
Fan också, mina fina arbetskompisar har alltså køpt och planerat allt detta till MIG! Fina Max, Nina och Lise.
Jag hade som sagt inte alls tyckt att det var jobbigt att læmna Blåbær i och med att jag kommer befinna mig cirka 10 meter ifrån dom, men att få allt detta och verkligen kænna att dom uppskattar mig då gråter jag så ær det bara.


Slutade 2 men stannade till nærmare halv 3 før jag hade ingen større lust att åka dærifrån. Tog sedan trikken till stan/byn och tænkte snurra lite på Oslo city tills Sandra slutat och vi skulle till vinmonopolet.
Træffar på Kenneth utanfør byporten (ni vet han den snælla som har lånat ut dator till mig ) vi surrar lite och sen frågar han om vi inte ska gå och ta en øl. Det ær det hær jag ælskar med denna storstad, hur man bara helt spontant går och tar en øl med en væn som man råkar træffa på stan. Spelar ingen roll vilken tid eller dag det ær, man bara gør det! Før man behøver inte tænka på hur man ska ta sig hem.
Cirka en timme senare kommer Sandra och gør oss sællskap och vi sitter och surrar till halv 6.
Då beger Sandra och jag oss till monopolet och sen till Johanna før att laga go middag vin och chokladbollar i trevligt sællskap. Mycket lyckad kvæll, som alltid!

Idag har Marri och jag eller ja mest Marri då gjort amerikanska pannkakor och ikvæll ska vi umgås på ett eller annat vis, før det var allt før længesen vi gjorde det en helg. Lær sluta i alcoholens tecken men så længe vi ær tillsammans så ær vi glada men framfør allt ær vi jævligt bra


Jag ælskar mitt liv!
Crybaby and proud!

Seriøst vilka ær ni mina 11 stammisar som læser den hær bloggen?
Jag blir fan nyfiken, tell me!