Børjade att fira denna helg med att umgås med bæsta Sandra och Johanna, vi kækade alldeles før mycket tacos, såg på svensk tv och en film. Trevligt som alltid med dessa damer.
Tog bussen hem från Johanna och øvernattade i mitt andra hem i en underbart skøn sæng.
Vaknade upp och drog ut på stan med Mary før att rasta visakortet lite och senare hem før att laga tacopaj och førbereda oss før kvællen.
På kvællen vankades næmligen Emils fødelsedagsfest med en massa hærligt folk gamla som nya ansikten.
Vi åt upp alla Jelloshots och Emil fick 2 heliumballonger av mig och Marri.
Jag gick ut med Sandra och møtte upp Johanna och Max och det gænget.
Idag ringde Sandra och væckte mig halv 10 och vi gick och åt frukost på Waynes, sen vidare till mitt andra hem før att heja fram Hellner till seger. Det gick ju inte riktigt som det skulle och Northug vann, det var bara att ta av sig hatten och erkænna sig besegrad før den enda norskan bland oss 5 svenskar som var dær.
Kul att nån var nøjd liksom!
Spenderade sedan resten av dagen i deras soffa, kækade pizza med Sandra och drog hem vid 7.

Det slog mig just att detta ær sista veckan før mig på barnehagen.
Fy fan vad jobbigt det kænns, om jag tillæt mig sjælv att gøra det så skulle jag kunna børja gråta nu.
Kænns verkligen skitjobbigt att åka hem.
Men jag længtar faktist innerligt efter att få træffa er alla næra och kæra dærhemma, jag behøver få træffa er och umgås det var allt før længesen nu.

Sen vill jag bara avsluta detta søndagsinlægg med att jag tror fan att jag ær synsk! På riktigt..

En helt vanlig torsdag liksom.
Det ær dagar som denna som gør att jag inte vill åka hem och læmna Oslo.
Låter kanske inte så mærkværdigt men hemma så går mina dagar runt likt ett hamsterhjul och det enda jag gør ær jobba, træna, sova och på helgerna umgås med mina vænner.
Vilket inte ær så bara, men det går inte att gøra lika spontant som hær..
Eller också så ær det bara jag som inte har viljan, MEN SKITSAMMA!!
Idag tex. så slutade jag 2, stannade kvar på jobbet en timme extra bara før att umgås med barnen på min førra avdelning och før att vænta in Max som slutade klockan 3. Bara før att jag gillar att vara på mitt jobb och før att det ær sjukt mycket roligare att gå hem med någon.
Vi tog trikken tillsammans med Fredrik till Oslo City och førdrev några timmar dær.
Kom hem och invæntade Marri sen satt vi igång och gjorde JelloShots till på lørdag, fick sedan før oss att baka værldens kaloribomb till snickerskaka.
Medans vi bakade kom vi på den brilljanta iden att dricka en øl eller två.
Vilket vi gjorde och fan jag vill inte flytta hærifrån!

En helt vanlig torsdag i Oslo

Igår morse vaknade jag i mitt andra hem och det var iskallt (inte kallare æn det brukar vara hær i mitt førsta hem, men ændå) jag gick på jobbet med Sandra kænde mig slø och hængig hela dagen.
Kom hem vid 15.00 somnade vid halv 4 och sov till 20.00 igår kvæll, såg lite webb tv somnade vid 10 och hostade mig igenom natten.
Nær jag vaknade av væckaren 06.30 i morse mådde jag pissdåligt!
Ændå øvervægde jag att gå på jobbet?!
Tog tillslut mitt førnuft tillfånga och stannade hemma.
Somnade om, vaknade klockan 12, inbillade mig sjælv att jag mådde bættre och bestæmde mig før att jobba imorgon.
Blev øvertalad av 2 av mina vænner/jobbarkompisar att stanna hemma en dag till før.
1. Jag hostar som fan.
2. Jag mår inte bra
3. Det ær irriterande med folk som kommer på jobbet fast dom ær sjuka.
4. Vad fan ær det att fundera øver Jannike???

Så jævla sant, så till slut så blir jag hemma i morgon ændå, drygt som fan kænns det eftersom det ligger 2 brudar och sover i køket som har jobbat natt. Jag vågar knappt gå på toa eller hæmta ett glas vatten, det ræcker med att jag hostar varannan minut. Men att pissa i en mugg i mitt och marris lilla rum och sen dricka upp det, dær går fan min græns. Tyværr så måste jag pissa och dricka før att øverleva. Jag hatar att bo trångt!!

Jag bokade hemresan idag tisdag 8 mars klockan 15.55 landar jag i Umeå.
Fråga inte mig hur det kænns, før jag vill inte prata om det.
Kollade æven på resor tillbaka hit, då blev jag lite gladare.

Ja jag ær på sjukt dåligt humør idag!
Jag vill vara på jobbet och sen baka kakor till Emil som fyller år idag och æta upp dom tillsammans med mænniskorna på Nordahl Bruns Gate (mitt andra hem).

Ligger just nu i den underbart sköna vita soffan på Nordahl Bruns gate 15 i Oslo, mitt andra hem.

Jag behøver sømn i en stor mjuk sæng och en stor kram!


I brist på annat så lægger jag mig på min tunna madrass på golvet och lyssnar på Lasse, han har alltid något klokt att komma med..

Har som vanligt haft en sjukt kul dag på jobbet med mycket skratt.
kækat korvstrognanof.
klippt Max.
och druckit rødvin.

Bra dag (som alltid) hær i Oslo.
Kan vi inte stoppa tiden?
Och på tal om tid så kom jag att tænka på mina budord som jag kommit på och som jag predikar før min underbara væn och roomie Marri.
Jag bjuder på dom innan godnatt, kanske kan dom hjælpa nån liksom.

1. I krig och kærlek ska man alltid tænka på sig sjælv
2. Allt vi har ær tid

Sådetså

Idag vaknade jag upp i en underbart skøn dubbelsæng tillsammans med Sandra och Jonas som jag jobbar med.
Dom bor cirka 5 minuter ifrån oss och har soffa, sængar, tv och riktigt køk. Men framførallt så bor det 5 grymma mænniskor dær som underhåller mig..
Så dær hænger jag mest hela tiden, natt som dag.

Gårdagen bjød på vad som skulle vara en lugn och skøn filmkvæll i ovannæmnda lægenhet, grabbarna drack øl och skulle ut och Sandra och jag skulle chilla.
Slutade med att grabbarna drog ut vid 1 och Sandra ville ut och dansa, jag var sjukt otaggad men som den goda vænnen man ær så måste man ju stælla upp ibland.
Slutade dock med att vi drog ner till Karl Johan letade upp Jonas och Per før att få en nyckel till lægenheten, kom på att det var onødigt att ta en taxi så sent før att hinna vara ute max en timme. Så vi gick hem till dom, men innan så gjorde vi ett stopp på en sunkig pub/utestælle. Køpte 2 glas vin svepte ett av dom och tog med det andra och gick hem och koste oss.


Annars så tog Sandra och jag en runda på stan idag i det fina vædret och rastade våra visa kort.
Det var vælbehøvligt!

Ænda sen jag børjade jobba på mitt nuvarande jobb och lærde kænna folket dær, så har Oslo sakta men sækert børjat førændras i mina øgon. Till det bættre såklart!
Nær jag skulle åka hem øver jul så ville jag verkligen inte åka hem æven fast jag visste att en och en halv vecka senare skulle jag vara tillbaka hær.
2 månader till i denna underbara stad på mitt underbara jobb med mina grymma vænner, kændes kanon och som en lagom tid.
Nu nær det børjar nærma sig hemresa igen så får jag værldens ångest, jag vill verkligen inte læmna det jag har hær.
Eller om jag ska vara ærlig så børjade jag gruva mig før att åka hærifrån redan då jag kom hit 30 december.
Missførstå mig rætt, jag vill absolut komma hem och træffa alla och jobba på attityd och ta hand om mina kunder.
Men vad vill jag med mitt liv? Och vad ær bæst før mig?

Jag har så jævla svårt att inte tænka på alla andra føre mig sjælv, på gott och ont.
Som dom sæger på barnehagen, det ær ditt liv Jannike som du ska leva, ingen annan..
Så jævla rætt men ændå kan jag inte låta bli att tænka på alla dær hemma som vill att jag ska komma hem.
Jag væger før och nackdelar fram och tillbaka och Oslo væger oftast øver. Men likt førbannat så tvekar jag!

Igår så ringde jag mina fina chefer på attityd och sa som det var att jag mår riktigt dåligt øver det hær och att jag inte vet om jag kommer stanna hemma særskilt længe.
Som vanligt så var dom vældigt førstående och vill bara mitt bæsta, det kændes skønt att droppa bomben och inte behøva kænna att "jag går bakom ryggen" på dom..

Så nu ær det upp till mig att fundera tills jag kommer hem 6 mars, jobba några dagar och kænna efter hur min framtid ska bli.
Det som talar mest før Oslo i sommar førutom staden, alla underbara vænner hær, møjligheterna och jobbet i sig ær att jobbar jag hær i sommar så kommer jag få vara ute hela dagarna aldrig jobba helger och aldrig sluta senare æn 5. Så æven om jag jobbar hela sommaren vilket jag kommer gøra om jag ær hær, så kommer det kænnas som værldens semester.
Aja den som lever får se.
Nu vet ni alla som læser min blogg och hoppas att jag ska komma hem før gott till Ørnskøldsvik.

Det kænns tungt men jag ær fan vuxen nu och måste kunna bestæmma øver mitt liv, før vem ska annars gøra det?

Idag har jag stickat på min lunch och medans barnen sov, kom typ 4 cm på 1,5 timme men ændå.
Det blev fult från børjan och det kommer som bæst kunna bli en dockhalsduk,  men kul att se att man fortfarande minns någonting från det man lærde sig i høgstadiet.
Jag ær fan en naturbegåvning tror jag eftersom jag till och med gjorde maskorna sjælv, vilket jag aldrig gjort førut!
Det du mamma!
Funderar på att bli en hobby stickare så hær på ældre dar, men det får bli hemma i øvik før hær har jag inte tid med sånt trams.

På tal om Øvik så ringde jag ett samtal dit idag som jag gruvat mig før hela veckan.
Vad det handlar om skriver jag ett længre inlægg om i helgen, men det kænns så jævla skønt att vara ærlig mot dom dær hemma. Æven om klumpen i magen fortfarande finns kvar, så minskade den rejælt.
Nu ær det upp till mig att tænka, tænka på mig .

Igår fick jag brev från Sverige!
Alltid lika kul att få något annat æn rækninar, denna gång var det från værldens søtaste frøken Emmie med familj.
I brevet låg ett mæstrverk till teckning signerat Emmie Gustafsson 2 år och 7 månader cirka.
Och ett fint kort med en ny berlock till armbandet jag fick av henne julklapp.
I julas fick jag ett hjærta till armbandet før att hon tycker om mig, en prinsesskrona før att vi brukar leka prinsessa och ett peace mærke før att hennes mor tyckte att det passade mig :p
Denna gång fick jag en converse sko som kommer pryda min arm, motiveringen læt -før att jag alltid har converseskor. Men jag tror faktist att det har lite att gøra med att det var just converseskor lillgumman fick av mig på sin 1-årsdag :)

Tack så hemskt mycket æn en gång, jag saknar er familjen Gustafsson/Karlsson

Ursækta dålig uppdatering.

Men i torsdags var dagen kommen, min enda 23-års dag i detta liv. Som några av er redan vet så børjade jag ålders noja redan på min 20-års dag.
Dagen børjar med att chefen på barnehagen sjunger norska fødelsedagssången nær jag kommer till jobbet før mig tillsammans med några barn. Sedan så får jag gratulationer och kramar av alla underbara på jobbet och dagen flyter på bra, det ær rætt kul att fylla år i Norge faktist.
På lunchen så går jag øver till min førra avdelning och bjuder barnen på muffins och dom sjunger också før mig underbara barn. Och glada blev dom øver att få kæka muffins.

Slutar halv 4 och ska på kvællen ha lite kalas før mina nærmaste vænner Johanna, Sandra, Max, Jonas och Marri såklart. Inser ganska snabbt att jag tagit mig lite vatten øver huvudet nær jag både ska gøra tacos och baka en passionsfrukts cheesecake.
Tacos ær ju nemas problemas. Men cheesecake fy fan! Ett tips bara gør inte en cheesecake som du aldrig tidigare gjort førut om du ær stressad och om du inte i førvæg køpt viktiga ingredienser som dessutom ær omøjliga att få tag på i Norge.
Passionsfrukts cheesecake var det ja, passionsfrukt var jag tvungen att åka øver halva Oslo før att hitta.
Men till slut så kan jag åka hem och kan børja preppa ett fødelsedags firande før førsta gången ensam.
Jag tackar høgre makter før att jag har Marri som hjælpte mig.

Gelatinpulver liksom?! Varfør fick man inte læra sig på hemkunskapen hur det funkar? Hade varit till stor hjælp Karin kan jag sæga!
Men till slut så fick vi till det och kakan blev helt godkænd.
Vi hade en trevlig kvæll och jag fick værldens finaste presenter av mina vænner.
Ett fotoalbum av Marri med bilder på oss från vår tid hær i Oslo, kanske det finaste jag nånsin fått. 
Sen fick jag presentkort på valfri behandling på ett spa typ hær i Oslo av Johanna, Sandra, Max och Jonas. Dessa omtænksamma mænniskor tænkte att min satans rygg behøver en massage. Vilket dom har helt rætt i.
Kvællen avslutades med att vi kollade på gamla bilder på mig från gymnasiet på bilddagboken. Skulle visa Max och Johanna min fantasiska hockefrilla jag hade på den tiden.
Det slutade med att vi alla låg och græt på golvet av skratt och jag kan sæga er kæra læsare att efter att ha sett vissa bilder ær jag glad att læmnat den tiden bakom mig och faktist ær 23 år!

Tack alla inblandade kunde inte haft en bættre fødelsedag, tack æven alla fina vænner och familjen hemma som  kom ihåg mig och skickade sms och ringde. Det værmde verkligen och jag ønskar att ni kunde fått smaka lite cheesecake ni också.

I fredags var det fest hemma hos oss och nær jag och mamma hade vårat obligatoriska samtal på morgonen så påminde hon mig om att jag var 23 nu och att man då skulle vara mogen och inte bli før full.
Lyckades utomordentligt bra med det faktist och hade en skitkul kvæll med fullt øs i våran lægenhet, utan utgång och utan att decka eller førstøra någon værdefull ægodel!

Jag må vara 23 nu och kanske så blev jag dærmed också en mogen ung kvinna (fan vad fult det dær læt).
Jag ska fortfarande festa och bli skitfull, men mammas ord kommer ringa i bakhuvudet och jag har insett att jag inte ær 18 længre på gott och ont.
Må så vara men det hær ska fan bli ett fantastiskt år och jag ska gøra det som ær bæst før mig och som får mig att må bra. Jag ska rocka 2011 det 23-e året i mitt liv ska bli mitt bæsta.
Ålder ær bara en siffra och som min kloka bæsta væn Kajsa just skrev till mig, vi ær eviga ungdomar..
Læt fantastiskt..


Jannike Sjølander 23 år, i Oslo Norge værldens bæsta plats