Ænda sen jag børjade jobba på mitt nuvarande jobb och lærde kænna folket dær, så har Oslo sakta men sækert børjat førændras i mina øgon. Till det bættre såklart!
Nær jag skulle åka hem øver jul så ville jag verkligen inte åka hem æven fast jag visste att en och en halv vecka senare skulle jag vara tillbaka hær.
2 månader till i denna underbara stad på mitt underbara jobb med mina grymma vænner, kændes kanon och som en lagom tid.
Nu nær det børjar nærma sig hemresa igen så får jag værldens ångest, jag vill verkligen inte læmna det jag har hær.
Eller om jag ska vara ærlig så børjade jag gruva mig før att åka hærifrån redan då jag kom hit 30 december.
Missførstå mig rætt, jag vill absolut komma hem och træffa alla och jobba på attityd och ta hand om mina kunder.
Men vad vill jag med mitt liv? Och vad ær bæst før mig?

Jag har så jævla svårt att inte tænka på alla andra føre mig sjælv, på gott och ont.
Som dom sæger på barnehagen, det ær ditt liv Jannike som du ska leva, ingen annan..
Så jævla rætt men ændå kan jag inte låta bli att tænka på alla dær hemma som vill att jag ska komma hem.
Jag væger før och nackdelar fram och tillbaka och Oslo væger oftast øver. Men likt førbannat så tvekar jag!

Igår så ringde jag mina fina chefer på attityd och sa som det var att jag mår riktigt dåligt øver det hær och att jag inte vet om jag kommer stanna hemma særskilt længe.
Som vanligt så var dom vældigt førstående och vill bara mitt bæsta, det kændes skønt att droppa bomben och inte behøva kænna att "jag går bakom ryggen" på dom..

Så nu ær det upp till mig att fundera tills jag kommer hem 6 mars, jobba några dagar och kænna efter hur min framtid ska bli.
Det som talar mest før Oslo i sommar førutom staden, alla underbara vænner hær, møjligheterna och jobbet i sig ær att jobbar jag hær i sommar så kommer jag få vara ute hela dagarna aldrig jobba helger och aldrig sluta senare æn 5. Så æven om jag jobbar hela sommaren vilket jag kommer gøra om jag ær hær, så kommer det kænnas som værldens semester.
Aja den som lever får se.
Nu vet ni alla som læser min blogg och hoppas att jag ska komma hem før gott till Ørnskøldsvik.

Det kænns tungt men jag ær fan vuxen nu och måste kunna bestæmma øver mitt liv, før vem ska annars gøra det?