Jag lever!!
När bomben smällde i Oslo idag så var jag på jobbet, cirka 6-7 km utanför själva centrum.
Jag var inne i barnehagen och dörrarna var stängda men jag hörde ändå en hög jävla smäll, vilket vi alla trodde var åska och tänkte inte mer på det.
Förrän vi en halvtimme senare fick höra vad som hänt.
Vi fick besked om krisberedning, att vi var tvungna att vara kvar på jobbet och kanske ha öppet hela natten utifall många föräldrar var tvungna att hoppa in och jobba.
Eftersom barnehagen jag jobbar på endast har barn vars föräldrar jobbar på rikshospitalet.
Men vi kom hem i tid, för det är i första hand ett annat sjukhus som tar hand om de skadade. Men skulle det ske något mer så kan vi bli utkallade i natt.

Regeringshuset ligger cirka 3-400 meter ifrån våran lägenhet och vi undrade innan  vi kom hem om vi skulle ha några glasrutor kvar. Men där vi bor märks det ingenting av det som har hänt.
Jag har själv inte gått ner och kollat på förödelsen men skulle jag vilja så tar det mig 3 minuter att komma dit.
Det känns så sjukt overkligt att bo och leva mitt uppe i det här.
Jag är förvånad över att jag inte är rädd och orolig, men jag antar att det är för att man inte riktigt fattat det än.
När jag får se det med egna ögon blir det nog annorlunda.
Är i alla fall väldigt glad över att alla mina nära och kära här klarade sig oskadda..

Idag så lämnade en stor del av mitt oslo liv staden för att gå vidare i sitt liv.
Max Oslo tid är över..
Om 3 veckor är det min och Johannas tur och efter det åker Jonas och Emil och det blir bara Sandra kvar.
Alla går vidare med sitt och vi kommer aldrig få den här tiden tillbaka.

Oslo är en märklig stad man flyttar hit, skaffar sig ett jobb, en lägenhet och ett gäng underbara vänner som man umgås väldigt intensivt med och man blir som en liten familj. Alla är i samma situation och man kommer varandra väldigt nära.

Att flytta till Oslo är det bästa jag någonsin har gjort, här har jag hittat underbara vänner som jag hoppas att jag aldrig tappar kontakten med. Men jag har framförallt hittat mig själv och lärt mig otroligt mycket.
När man bor här så är man hela tiden medveten om att det kommer att ta slut, här stannar man inte för alltid.
Jag vet inte alls vad jag vill med mitt liv, jag vet att mitt Oslo liv är över om cirka 2 veckor och just nu känns det  bra. Jag är färdig med Oslo, det är ändå inte samma sak längre..
Men vad jag ska göra av mitt liv återstår att se, jag är väldigt förvirrad och det enda jag vet är att jag måste se och göra nya saker. Jag vill inte bli kvar i det som en gång var.

Det regnar just nu och har gjort det ett tag, både vattendroppar och tårar.
Jag ligger i en tom dubbelsäng och alla minnen kommer till mig.
Max Fridell du är otroligt saknad och Oslo kommer aldrig mer bli detsamma.