Jag lever!!
När bomben smällde i Oslo idag så var jag på jobbet, cirka 6-7 km utanför själva centrum.
Jag var inne i barnehagen och dörrarna var stängda men jag hörde ändå en hög jävla smäll, vilket vi alla trodde var åska och tänkte inte mer på det.
Förrän vi en halvtimme senare fick höra vad som hänt.
Vi fick besked om krisberedning, att vi var tvungna att vara kvar på jobbet och kanske ha öppet hela natten utifall många föräldrar var tvungna att hoppa in och jobba.
Eftersom barnehagen jag jobbar på endast har barn vars föräldrar jobbar på rikshospitalet.
Men vi kom hem i tid, för det är i första hand ett annat sjukhus som tar hand om de skadade. Men skulle det ske något mer så kan vi bli utkallade i natt.

Regeringshuset ligger cirka 3-400 meter ifrån våran lägenhet och vi undrade innan  vi kom hem om vi skulle ha några glasrutor kvar. Men där vi bor märks det ingenting av det som har hänt.
Jag har själv inte gått ner och kollat på förödelsen men skulle jag vilja så tar det mig 3 minuter att komma dit.
Det känns så sjukt overkligt att bo och leva mitt uppe i det här.
Jag är förvånad över att jag inte är rädd och orolig, men jag antar att det är för att man inte riktigt fattat det än.
När jag får se det med egna ögon blir det nog annorlunda.
Är i alla fall väldigt glad över att alla mina nära och kära här klarade sig oskadda..