Det här året började ju mindre bra efter en helgs slöande i sängen efter en hård nyår så klev jag upp pigg och glad i morse för att åka på jobbet och träffa alla härliga vuxna och barn.
Tog mig dit säkert och det kändes som det skulle bli en kanon dag.
Vi klär på barnen och går ut, jag står på våran sida av barnehagen och pratar med Nina vänder mig åt andra sidan av barnehagen och ser Johanna och Kenneth som vinkar dit mig.
Jag vinkar glatt tillbaka och börjar lite för fort gå/springa dit missdömer markens höjd och precis som om man missar ett trappsteg trampar jag fel. Jävligt klantigt Jannike!
Skrattar lite inombords åt mig själv och fortsätter gå, hinner gå 3 steg sen bränner det till som fan i svanken och gör det hela vägen dom 100 metrarna till Johanna och Kenneth.
Medans vi står och surrar gör det inte ont men hela vägen tillbaka, säger till Nina att jag har ont. Som förövrigt är världens rygg expert och hon säger åt mig att gå in och ligga på golvet och sträcka ut ryggen.
Sen dess har jag haft skitont och kan inte lyfta nånting. Och hypokondriker som jag är så har jag självdiagnostiserat mig själv hela dagen, ett tag trodde jag att jag skulle bli förlamad i benen. Men eftersom dom flesta föräldrarna till barnen jobbar på sjukhus så har dom lugnat mig med att det förmodligen "bara" är en vanlig sträckning.
Men jag går som en pensionär och kommer spendera kvällen i sängen, allt för att kunna jobba i morgon.


KulJul
/ Jannike 22 år och 11 månader idag